levels

  Det är söndagskväll, och jag ligger i min säng (VA???!!)?). Jag känner inte alls för att sova, alltså ne, verkligen inte. Jag vill nog helst ställa mig och swing my hips i takt med "Cherry Pie". Förut dansade jag en dans för min mamma, förresten. Ställde mig framför tv:n när hon satt och tittade på något seriöst program och viftade på min festliga stjärt. Hon bara suckade irriterat. Torris. Jag tyckte att det var askul.

  Det var spännande igår när jag åkte hem från Sofia, för jag gick på spårisen lagom halvdöd och bara satte mig ner längst fram, och stirrade fokuserat ut genom fönstret.
  Plötsligt. ".....Linnea.... Li.... Linnneaa....."
  Jag får lite panik. Tänker att ne, nu har det gått utför. Det är någon som säger mitt namn i min skalle.
  Jag ignorerar nervöst mitt namn som mumlas någonstans. Men sedan tar jag mod till mig, vänder mig om och spanar lite vilset ut över vagnen.
  Och SE DÄR! Där satt ju två vänner!!!! Då. DÅ! Då blev jag glad. Lite sällskap hem är alltid trevligt. Puh. Jag kände lättnaden. Det var inte mitt huvud. Puuhhh.

En bild från nian hittade jag! Åååå vad jag saknar Pelle och Mosegosen. Fan.