Ja, idag ska jag berätta lite om mina päron. Fast det får bli ganska kort, för jag är trött och bubblig i skallen. Och så skriker Yelle så vackert i mina öron. Kan liksom inte riktigt koncentrera mig på annat än hennes ljuva, franska stämma. Åhh, så BRA! AHH!
Min mamma Ann, som är min hjälte och den människan som jag ser mest upp till av alla i hela världen. Hon är min bästa vän. Utan henne skulle jag inte klara många steg, vill jag lova.
Jag älskar att umgås med mamma. Vi liksom är så lika; samma värderingar, åsikter och intressen. Att spendera en dag med min lilla mami är otroligt mysigt. Vi står varandra väldigt nära, och jag kan berätta allt för henne.
Hon är precis som jag; dåligt tålamod och skriker till någon värmländsk svordom om saker inte riktigt går som hon vill. Det är festligt.
Hon är så stark. Alltid har hon funnits för mig, aldrig har hon gett upp. Åh, min lilla mami! Gosi.
Min pappa Mårten, som är en otroligt bra person som jag också ser upp till. Vi har alltid skojigt, ja oja! Han är en av få som jag kan ha en seriös diskussion om bajs med, till exempel. Hans humor ligger på en ganska låg nivå, precis som min. Hihi. Det är skoj. Varje gång jag kommer hem till honom, välkomnar han mig alltid med något gott. Han är extremt omtänksam och snäll som en liten hund.
Jag var jevligt oinspirerad nu. Och det lät lite blödigt, det här. Men så får det vara ibland. YE! Nu ska jag googla på Yelle och Uffie, världens två största kvinnor enligt mig. ÄLSKAR DEM! AHHHHHH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar