Jag har lite smått undvikit den här jobbiga rubriken, för jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är liksom lite svårt att sätta ord på något sådant. Känner man det så känner man det, liksom.
Det första som slog till i min skalle var dock:
När man vill gråta och skratta samtidigt.
Jag vet inte riktigt varför. Det bara ploppade upp helt vilt. Det känns lite svårt att förklara det. Men jo eller alltså, kanske när man skrattar så otroligt hårt för att man är med fina människor, men sedan kan börja gråta helt plötsligt när man tänker hur lite man faktiskt skulle skratta utan dem. Hur mycket man liksom skulle dö.
Helt enkelt när man känner så mycket att det är svårt att hantera känslorna och man blir helt k
rejzi och bara leevvveeer och skrattar och gråter lite också kanske. När man liksom sprängs inifrån av massa bubblor av lycka, men också sprängs inifrån av sorg och saknad. Enorma krafter som får en att känna sig ytterst levande.
Det är bannemej kärlek!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar