lördag 22 december 2012

blow

Jävlar, vad längesedan detta var. Känns ytterst underligt att sitta här och skriva och stirra ut på en skog som numera är täckt av snö.
  För nu är det 22 december, alltså va. VA. Vadå? Detta betyder att jag bara har en termin kvar tills jag tar studenten. Skräckblandad förtjusning, skulle jag nog vilja kalla den känsla som dag för dag verkar växa successivt i min lilla kropp. För där kommer jag stå, blottad och en utelämnad värld som kanske inte alls har plats för mig.

Livet just nu då. Har inte lust med någonting alls. Vill helst sitta hemma och isolera mig från allt vad socialt liv innebär. Det är obehagligt faktiskt, för det är olikt mig. Jag vet inte vad som har hänt, men förut tyckte jag att sitta hemma en hel helg innebar ångest och misslyckande. Nu vill jag verkligen ingenting hellre; jag ser det nästan som misslyckat att gå ut, faktiskt. Jag vill inte. Människor gör mig bara irriterad och ledsen.

Nej, nu ska jag planera julbaket som ska sänka sina söta vingar över Wingårdsgatan inom en snar framtid. Skura golvet ska jag också göra, och traska bort till tygaffären för att fundera på ett tyg som jag ska hänga upp i mitt rum.

Ja, ni ser ju. Pensionär.

lördag 9 juni 2012

varför

Ja, varför. VARFÖR får jag en cepefraktur i foten, feber och halsfluss precis innan jag ska åka till Hultsfred? VARFÖR? Jag pallar inte. Jag är så sjukt bitter just nu. Vill lägga mig i min säng, dra täcket över huvudet och gråta. Jag tycker sjukt synd om mig själv, alltså. Med all rätt.

Jag måste packa. Jag måste handla saker på stan. Jag måste bränna skivor. Jag måste planera inför Kroatien.
Jag kan inte. Det går inte. JAG KAN INTEEEEEEEEE.

Istället har jag legat i soffan HELA DAGEN och haft gråten i halsen. Jäveljävel.

onsdag 25 april 2012

we got bitches

Waddup alla minigansters därute, det här är Lasse. Larsen.
Ja. Idag vaknade jag med en liten Eva bredvid mig (<3), knallade upp klockan nio som den morgonpigge sate jag är, gjorde lite frukost till kvinnan i min säng och kollade sedan på världens bästa film. Det var cepevärt. Gittade sedan till mami för att gå på stan och uträtta lite ärenden åt henne. Fest. Höjdpunkten var när vi gick till Falafelexpress (<3333333) och åt falafelrulle. Fan, vad jag skulle kunna överleva på det azo. Min livsföda nummer ett. Vill ha en till nu, kände jag. Blev sugen.

Och på fredag ska jag till BARCELONA! Waadeefuck. Va. Alltså va? Vad hände med april??? Hur efterblivet som helst. Är för övrigt lite smått nervös för att flyga. Fan alltså, jobbigt det där.

Nu ska jag lägga mig i min säng, drömma om Tyler och hans öron för att sedan somna in sött. Adjö, babes.

Det här är min vackre kompis Hanna. Hej Hanna!!

torsdag 19 april 2012

bitch, suck dick

Jag är för tillfället cepekär i Tyler, The Creator. Serri bästa någonsin. Jag tror att jag borde gifta mig med honom. Kidnappa honom efter spelningen på Way Out West, och kedja fast honom och peta lite på hans perfektion.

Idag är en sådan dag då jag bara studsar upp och ner med hela världens energi samlad i min kropp. Jag vill bara sprattla och springa ut och skrika. Jag vet ej varför, men festligt är det i alla fall. Jetekul. Och imorgon fyller världens finaste vän Hanna år! Jag är så taggad. Hon ska ha världens bästa födelsedag, har jag bestämt mig för. I shall be her slave all night long. Lillplutten är äntligen 18. Lol.

Efter skolan träffade jag mina bröder Evis och Sirpan. Det var fantastiskt mysigt. Löv them girls.

Jag stod förresten precis och övade på mitt argumenterande tal i spegeln. Dör lite på hur töntig man ser ut när man försöker ha en seriöst ansikte och pratar om någonting viktigt. Ja. Det är spännande.

Nu ska jag plugga matte <333 och sluta vara så ointressant. Adjö.

måndag 2 april 2012

keep it funky motherfucker

  Jag vill inte vara nyss fyllda 18 år och känna mig som den största bitterfittan som existerar. Men tragiskt nog är det brutalt tråkigt att undvika. Pallar ente.
  Livet borde ba explodera av lycka just nu, men ne. Jag kan inte. Jag ogillar för många människor just nu. Är sinnessjukt trött på att det bara flödar av alldeles för många egoistiska idioter i Göteborg. AHHH vill bara slåss. Nej, jag vill skaffa lyftskranskörkort och diskret (nej, BRUTALT) lyfta bort ungefär 20 människor som gör att jag äcklas av allting. Lyfta bort dem, och placera dem på någon ful liten grusplan någonstans.

  Jag är egentligen ganska glad, älskar ju livet faktiskt. Men ogillar människor. Är bitter på mänskligheten. Adjö.

lördag 11 februari 2012

ibland

Ibland har man fan tur. Helt galet.
Jag vaknade hos min kära Hasse efter cirka fyra timmars sömn med en söt liten Assar bredvid mig. Assar studsade upp kvickt och käckt och var tvungen att gå. Jag låg kvar lite och gosade.
Tills min mage började VRÅLA AGGRESSIVT av hunger.
Jag kände ett brutalt sug av thaimat, men tänkte besviket att detta begär inte går att stillas. Inga pengar, ingen thaimatsrestaurang i närheten.
Så jag lämnar lille Hasse sussandes sött i sin säng, och beger mig hemåt. Är ashungrig. Är ASSUGEN på thai.
Jag kommer hem. Öppnar kylskåpet. Gnuggar mig i ögonen och nyper mig i armen över min fantastiska upptäckt.

Min familj hade ätit thaimat igår. Och det fanns kvar.
Alltså, den lyckan. FYFAAAAAAAAAAAAN vad gott det var. ÅÅÅÅÅÅÅH.

ADJÖ

tisdag 7 februari 2012

hopes & dreams

Hej. Det är kallt ute, och jag har gått i ide. Det är därför jag icke skriver något. Det är för KALLT, och det enda jag har lust och motivation för är att ligga i min säng och spendera mina dyrbara timmar på 9gag och iwastesomuchtime.com. Det är seriöst inte mycket annat som kan få mig att skratta hjärtligt just nu. Fan, jävla bajsvinter.

Jag fick en uppenbarelse häromdagen när jag gick genom Vasa och mina axlar smärtade av all den anspänning av kroppsdelar som vintern innebär. Jag tänkte att fan, här kommer jag gå, precis här, om några månader, i inga byxor och ingen tröja. Det är snart SOMMAR. Helt seriözztt. Varför sörja egentligen? Jag och Saris drack varm choklad på Le Pain Francais i Vasa i lördags, och då pratade vi just om detta. Att man hela tiden längtar framåt. Att det är så sjukt lätt att bara längta framåt, att man liksom glömmer allt som händer just nu. Tänk när man är där framme? Och man liksom inte har en aning om vad man gjorde för några månader sedan?

CARPE DIEM!!!!!!!!!!!!! CARPE DIEM!!!!!!










Lite sommarbilder, så att jag inte förruttnar totalt i min svettiga och lökiga säng. Adjö.