ruffnek

Det är höst fo real nu. Det förstår man när det kommer vit ånga ur munnen när man vistas utomhus, när temperaturen sjunker till bara några plusgrader och då man glider runt i långkalsonger, underställströja och raggsockor hemma. Då. Då jevlarz. Då är det höst.
  Jag fick en uppenbarelse när jag var ute alldeles nyss. Eller ne, kanske inte uppenbarelse, men känslan av glädje. Det var svinkallt och skallen var klar som kallt vatten i en fjällbäck (lol) och jag var charmigt röd om kinderna och jag stirrade överväldigat upp på den enorma månen som lyste upp vägen framför mig.
  Det var så VACKERT. Jag tror jag börjar bli gammal, helt serri. Jag blir liksom rörd med en klump i halsen när naturen är så fin så fin. Känner mig svag och fjantig. Fast ne. För det känns fint att skänka lite uppmärksamhet åt det där vackra som fladdrar omkring därute.
  Nu är jag pömsig och ska snart kolla på någon kriminalserie med mami. MÖJSIGT!!!!!!!