Det var brutalt. Hemskt. Förjävligt. Jag kommer ihåg första gången jag och Jållan var i Stockholm och hon fick magkramp mitt i natten, och liksom låg och gnydde som en liten hundvalp av smärta. Jag försökte säga några stöttande ord, men tänkte i min skalle att lilla Jållan är allt en liten klenis.
Men NE. Förlåt Julia. Nu förstår jag.
Jag vaknade klockan halv fyra av att det kändes som att min mage höll på att döda sig själv med typ en sax inifrån. Fyyyfan. Samtidigt låg jag och andades vackert med öppen mun, eftersom när jag försökte andas med lille näsan min fick jag syrebrist. Täppt. Jag mådde illa och nös och min mage var vild.
Så där låg jag, klarvaken i flera timmar, och har alltså bara sovit cirka tre timmar inatt. AHHH.
ÅHH vad det är götti att gnälla ibland. Verkligen jeeeteeeskönt. Nu ska jag knalla iväg till Tempo för att inhandla något trevligt att tröstäta, och sedan krypa ner i min soffa för att kolla en film. Ibland är det allt gött att vara sjuk.
Såhär såg jag ut i natt. The face of pain.
Nu ser jag ut såhär. Svag men belåten. Hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar