Imorgon, tomorrow, demain. Tre olika ord, en och samma betydelse. IMORGON. Skolstart. Jag vet att det kommer bli helt okå och sådär, men jag fattar ba ente. Hur ska jag stå ut utan sommarlov? Hur kommer jag klara alla dessa måsten? Helvetes bajskorv, jag är så van vid livet som en fri och lycklig man nu. Och en ny klass!?!? ABOJASHAKA. Dock kommer alla små skoldjur kämpa för festliga helger, vilket jag ser fram emot. Schnep.
Just nu befinner jag mig i papis lägenhet, där jag nöjt och en aning lyckligt välkomnades med te och vindruvor. Världens mest perfekta vindruvor, förresten! De liksom gick sönder sådär perfekt mellan tänderna, med ett spänstigt klick liksom. Mmmh. Vi har suttit i soffan och pratat om livet på en pinne. Hans barndom (snyft, vad sentimentalt och djupt det där lät. Gråt då!!!!), Barcelona som förmodligen kommer äga rum i september (alltså WAAA, jag taggar så brutalt azzooo) och hur man ska hantera en förvirrad, frustrerad och ledsen skalle. Pappas knep var att skriva brev till den man liksom blir förvirrad och sorgsen av, liksom skriva ner alla tankar i ett brev som man inte skickar till en specifik person. Jag har aldrig tänkt tanken (jag är som sagt ägare av en mycket lat och liten hjärna), och fick världens uppenbarelse. BREV är den nya grejen, mina vänner. Min nya terapi! Inte för att jag så ofta går runt och är ledsen på folk, men när det väl händer. DÅ. Då jävlar. Då ska jag aggressivt ta fram papper och penna och ba skriva så det ryker om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar