Ja, detta är det jag argt och pubertalt vill tjuta till min jävelgranne som bor liksom mittemot mitt rum.
För det första är han en ytterst mystisk herre med ett stort skepp i fönstret. Han röker hela tiden, och ser alltid väldigt bedrövad ut. Ja, där står han, och dränker sina miserabla sorger i cigarettröken, dag ut och dag in. Alltid skäggstubb och alltid svarta kläder.
Jag har länge suttit och filosoferat om denne man. Min dröm skulle vara om det visade sig att jag hade en JÄTTEKÄND författare/poet/journalist mittemot, som liksom bäddade in sig själv i mörker och dysterhet. Liksom lite sådär fräscht kreativt. En annan tanke, vilken antagligen är den mest sannolika, är att han är arbetslös. Fan. Oglamourösa liv.
Något som är ÖVERJÄVLIGT, även om han visar sig vara en asball författare, är att han har sin brutala badrumslampa påslagen HELA tiden. Alltså utan krydd och sådär. Hela tiden lyser den här jäveljävellampan, och det som gör situationen outhärdlig är att denne lampa lyser in som en strålkastare i mitt rum. Riktigt borrar in sig och skiner upp hela mitt rum, när jag desperat försöker sova. Men ne. Det går inte. För jag har en strålkastare i ansiktet.
SLÄCK DÅ!!!!!! AHH!! Jag blir GALEN! Och nej, jag har inga persienner/rullgardin. Funderar på att sätta upp en ilsken lapp i deras trappuppgång? Ja. Det ska jag göra.
Nej. Jag hatar lampan. Åt hamburgare idag förresten. Det var svingott. Åh. Ge mig en till. Plz??? Hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar